historiska hus blev en stol

Lovisa Historiska Hus är mäktigt.  Mera hemma hos än vad mitt i allt kan ta in på en gång (+fotograferingsförbud i de flesta husen).

Bilagan som följde med Vartti 21.8 och fungerade som evenemangsguide innehåller bilder och berättelser från varje hus, bästa inredningstidningen på länge! På www.ostnyland.fi finns mer stämningar.

I ett av husen hittade jag golvmålningen som jag planerar längs väggarna i finsalongen, fast med lite andra färger.

 

I sista loppisskyltfönstret stod en stol. Och så började det hända saker. En sådan måste finnas i min "ateljé". Dessvärre fanns det en till likadan inne i butiken. Det blev ett djupt parlamenterande om huruvida jag bara kan ta en när jag egentligen bara vill ha en, samtidigt som det nästan är ett smärre brott att dela upp ett unikt möblemang för att aldrig mötas igen. Så det blev två stolar.

Jag tackar min kära make för födelsedagspresenten. Han försummade dagen i vintras men är nu varmt förlåten.

Kakelugnen är vår enda och finns i nuvarande köket. Vi har precis beställt nya köket och efter att vi installerat det i vinter så blir gamla köket mitt revir och får den här tapeten. I fall att inte planerna ändras mitt i allt.

närmat så det blir över

När man inte klarar av att äta 20 liter plommon på en vecka.

där Högforsen ryker in

"Nå, det är nu ett ställe där man lagar mat på en gammal Högfors som alltid bara ryker in."

"Vi rev allt tills bara stockarna var kvar i bastun."

"Där sitter man mitt i skogen bland myggorna."

Min kompis har inte berättat så jättemycket om ett sommarviste som hon är ingift i på Replot. Under ett par år har jag hunnit bli ganska nyfiken på vad det är för ruckel hon drar sig tillbaka till ibland.

Min man har födelsedag i juli och jag spontankomponerade ihop ett program dagen till ära. Loppisrunda i Vasa, lunch på Strampen och så bjöd jag in oss på eftermiddagskaffe till Replot.

 

Tala om att missförstå.

Jag blev väldigt, väldigt förtjust i tapeten i ena stugan.

Tallrikssamlingen lär härstamma från en skicklig gårdfarihandlare som såg till ingen på Replot blev utan.

I köksstugan står det nyaste loppisfyndet "Den stint stirrande draken". Säger den månne mer om ägaren eller om loppisutbudet i Vasa? Nu har prylen flyttat till Helsingfors för att samla pengar i sig.

Den passar perfekt i cityhemmet, till exempel bredvid den här. 

Och så Högforsen. Den jag hört så mycket om.

När paret gifte sig i våras berättade svärmodern i sitt tal om hur min kompis överraskade hela släkten med att baka bulla i den. 

"Högforsen som inte gjort annat än rykt in de senaste 30 åren".

Bredvid vedspisen står ett halvmodernt kök så matlagningen är inget större projekt än vad man själv gör det till. Men att tvätta sig måste väl vara ett programnummer när man håller på och bygger om bastun. Eller så har man bara inte råkat nämna att den är färdig.

Vi tackar för Replotgrisarna och ursäktar att vi inte hade någonting med oss. Fast det här stället har kanske prylar så det räcker.

Och naturligtvis klassisk tuppkonst.

välkommen vardag

Vardagen har nått också den här familjen och plötsligt handlar den tid vi är hemma om påklädning, avklädning, byke och spagetti bolognese.

Till höger om det genialiska smutsbyknedkastet (röret har avinstallerats) och trappan har vi vårt klädrum. Det är planerat som klädrum eller arbetsrum. Men klädrum it is. Kläderna cirkulerar alltså, i bästa fall, endast mellan det här rummet och tvättstugan i källaren.

Barnkammaren var redan tapetserad när jag hittade en kass med fem rullar uggletapet på Uusiokeskus för fyra euro. Lampan valde storebror på IKEA, spegeln är köpt på Vanhan joulumarkkinat för ett tiotal år sedan och Antonius står för ordningen. Golvlist saknas.

nu talar vi loppis

Jag visste att Loppis-skyltarna skulle komma att stå tätt längs vägarna när vi körde genom Sverige. Men för säkerhets skull hade jag googlat lite och tänkt att Tanums loppis kanske kunde vara något för mig. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men inte var det det här.

Som tur var det inte stängt ändå, vi var där på torsdagen.

Gården var proppfull med skjul och baracker och allt var bara loppis, loppis, loppis. I varje skrymsle.

Mitt i allt det här hade jag inga svenska pengar, vi hade just kommit över gränsen från Norge. Vilken amatör jag är.

Men pojkarna hade lite. De hade precis fått varsiga 20 kronors sedlar av min norska svåger. Den yngre lånade sin sedel till den äldre som köpte den här för 25 kronor.

jessis pusselbit

Jessi har återvänt från sin bloggpaus. En dag under den pausen träffade jag henne. Hon har villan andra sidan holmen där jag växte upp.

Från skolavslutning till skolstart var vi tillsammans nästan varje dag. Vi sprang till oss, vi sprang till dem, vi simmade, lekte, stod på händerna, spelade spel, läste serietidningar och badade bastu. Tills vi blev tonåringar. Efter nästan 20 år råkade vi vara på holmen samtidigt och promenerade längs samma villaväg.

Dagarna och somrarna har flutit ihop till en enda lång barndomssommar och det är inte många enskilda minnen som finns kvar. Jag minns ändå att Jessi på den här vägen berättade om Tjernobylolyckan för mig, hon hade hört om den på radio.

Tiden har stannat men en ny generation gör det vi gjorde.

Köksmattan var starkt turkos och rosa när min mamma vävde den för att ge som inflyttningsgåva när Jessis villa blev färdig på 1980-talet. Själva villan har nog krympt med åren. Den var ju stor.

Ännu efter så här många år vet jag exakt vad jag ska sätta foten när vi springer över strandklipporna. Jag vet i vilket skåp man hittar Hotell och Sätt sprätt på en miljon. Och var Kalle Ankorna finns.

Fint.

vitt hus med vita knutar

Det huvudsakliga målet för sommarens nordiska road trip var systerns vita hus en bit utanför Oslo. Gästrummets franska balkong vetter mot ett litet naturskyddsområde med enorma gamla träd och en porlande bäck 20 meter nedanför balkongen. Från takfönstret ser man långt över byn och den omkringliggande landsbygden.

Två våningar ner sover värdparet med en gammal dörr som sänggavel. Dörren är ett minne från förra lägenheten där husbolaget behövde bli av med överlopps dörrar.

I följande rum sover prinsessan. Sängen var pappans när han var liten.

Efter bad i Oslofjorden, besök på en bondgård och en tur i marka kastade vi oss i loppisfåtöljen...

... eller i mysrummet på vinden.

Utsikten från köket är rolig. Bara att vår Skoda bryter mönstret.

trädgårdsgym

-Ta hit en grävmaskin och få bort dem vips bara, sa en välmenande förbipasserare när han såg mig jobba med min tredje rotknöl.

-No way, det här är mitt gym och min avreageringsplats.

Vår tjocka och vilda hagtornshäck grävdes bort när vi började bygga ut huset. I det skedet tänkte vi att vi kanske planterar om häcken efter bygget och bad grävmaskinsföraren ställa rötterna någonstans. Nu, två år senare, är vi övertygade om att vi inte vill ha en hagtornshäck. Men plantorna verkar vara av annan åsikt, de växer och frodas och har rotat sig ordentligt. Det tar ungefär två timmar för mig att hugga mig runt en knöl och få bort den. Marken är stenhård och rötterna tjocka.

Min vana trogen radar jag upp knölarna vid promenadstråket tillsammans med var så god-skylten. Om de inte far i väg av sig själv så åker de till avfallsstationen.

Fyra har jag fått bort nu. Där är nog en 15 stycken kvar.

per definition

Carpe diem, life is what happens to you when you are busy planning other things, oma koti kullan kallis... mitt i allt.

En smygäter chokladpuffar, en installerar ventilationsrör till källaren, en agerar huvudlöst höns. Samtidigt som vi mallar köksö.

Vacker eller originell?

Borgåbladets sommartävling heter Vem har snyggaste trädgårdsprylen? Bidragen uppmanas vara vackra eller originella. Vilka bidrag som klassas som vackra och vilka som är originella får var och en bestämma själv.

Folk som bygger hus brukar åtgärda gården och trädgården sommaren efter. Vi har semestrat vi och grusgården förgylls fortfarande av vår byggtida fontän i en betongblandningsbalja. Jag ber er notera den strategiskt placerade solrosen som fåglarna planterat.

Men den är liksom lite mitt i allt.

tack för hjälpen

I kväll tog jag lite sticklingar från mina pelargoner. En favorit i repris. I fjol misslyckades jag. Tvååringen och jag utgjorde ett bra team. Jag pekade, han klippte, jag gick en bit bort för att plantera sticklingen. Och han klippte.

Så nu väntar jag på nya blommor och på att sticklingarna ska slå rot. Jag tänker mig att lyktan ska hålla växterna fuktigare, i fjol torkade sticklingarna ut.

mat

Jag har en odlingslott. Efter fyra veckors misskötsel möttes jag av Mat!

special price for you?

Av allt det Astrid Lindgrenska vi upplevt de senaste dagarna har Bullerbyn och i synnerhet Mellangården en särskild plats i mitt hem.

Den enda grinden som står öppen i Bullerbyn leder till en loppisbod bakom Mellangården. Ägarna tar emot gästerna vid de blå stolarna till vänster.

Jag antar att de är trötta på att ha främlingar trampandes där och försöker snabbt tassa förbi dem längs stigen till loppisboden. Men de stannar mig och undrar varifrån jag är och vad som är orsaken till syskonkärleksanfallet som pågår. Damen blir så glad över att jag är från Finland och talar svenska då nästan alla turister nuförtiden kommer från Tyskland. Och hon är underligt förtjust i mina gnällspikar som bara morrar åt henne bakom sina kepsar.

I loppisboden faller mina ögon genast på en kaffeservis som står framlagd i en cirkel. Jag har länge varit på jakt efter en rosenservis, jag har sett många, men inte fastnat för en enda. Där står den nu. Men saknar prislapp fast alla andra grejer är noggrannt prissatta. Servisen är Gustavsberg och jag tänker mig att priset ligger på turistnivå.

Jag måste ändå fråga och går ut till damen. Hon tar mig nästan i armkrok och vi går in i boden. Hon börjar analylsera kopparna och berättar att hon länge använt dem i Mellangården men i år bestämt sig för att de ska bytas ut. "Det är en fin servis. Gustavsberg. Ben-porslin... Hundra kronor. Du får dem billigt." Verkligen. Jag trodde först att hon menade 100 kronor per kopp, vilket jag också skulle ha övervägt att betala. "Ni blir nog av med era pengar på Astrid Lindgrens värld ändå."

Jag är tagen. Varför var kopparna inte prissatta? Jag fick känslan av att hon satte pris efter kunden. Att hon letade efter rätt sorts förtjusning, efter rätt hem för kopparna. Efter någon som letat efter dem.

Jag fotograferar kopparna på vår sista destination i Sverige. Vandrarhemmet Tvetagården som räddas av tapeten och trådlösa nätet. Vasen är från ett roadsideloppis.

När jag visade kopparna åt mannen och berättade hur köpet gick till så fick jag ett kallt svar: "Noin se sanoo kaikille".

Dags för omrösting. Tryck på 'vad fint' om ni tror på min version och på 'okej...' om ni håller med mannen.

gilla house swapping

Vi tog vår kass och åkte vidare.

Näst bäst efter att besöka vänner när de är hemma är att besöka dem när de inte är hemma. Home swapping är en form av turism som borde odlas mera.

Har man tur får man en utförlig to do-lista på attraktioner och matställen och slipper nitlotterna.

I artighetens namn kan man ha egna lakan, dammsuga efter sig, lämna kvar lite toapapper och en överraskning som tack.

Mitt hem är ofta swapbart höstlov, jul, påsk och sommar. Bara att boka.